Tja.
Här kommer en mycket kort summering av min resa till VM i Classic Bodybuilding som hölls i Tallinn 2011, helgen mellan 18-21 November. Där dom även hade några öppna klasser i bl.a Bodybuilding (för dom atleter som vägde över, så dom kunde åtminstone tävla) och även en uppvisning för Athletic Fitness (för att göra sporten mer populär ute i världen).
Men själva VM hölls alltså bara i Classic Bodybuilding.
Jag skulle ha tävlat för Serbien på VM, allt var färdigt för ca 2månader sedan då jag vann en tävling nere i Serbien och blev uttagen till deras landslag med biljett direkt till VM.
Men ca 1 vecka innan tävligen, fick jag ett väldigt kort och intetsägande mail från en ur det Serbiska förbundet, där det stod att jag EJ fick tävla för Serbien då det uppkommit vissa problem med min kvalificering m.m. Detta mail var på ca 5 rader, förklarade verkligen inte vad saken gällde, och avslutades med ett kort ”mvh förbundet”.
Tyckte det var mycket konstigt då allt var färdigt, några dagar innan detta mail hade jag fått alla tider osv mailat från förbundet, så jag beslöt mig för att kontakta dom och kolla upp vad saken gällde.
Fick inget svar… Oavsett vem jag ringde, svarade inte någon i luren.
Då beslöt jag mig för att kontakta IFBB direkt, förklara situationen och se vad som kan ha hänt, men framför allt…se om jag skulle åka och tävla ändå!
Fick det väldigt klart för mig, av IFBB Estland (som höll i själva arrangemanget) att jag var färdig för tävling, stod med på slutliga listan och det vara bara att komma och köra mitt race! Oavsett om Serbien ville ”utesluta” mig, så skulle dom behöva en mycket bra anledning till detta.
Jag bestämde mig för att åka, då min flygbiljett redan var beställd och betald, så kunde jag dra dit och försöka ordna upp det på plats…nu när jag hade IFBBs godkännande trots allt.
Självklart blev det INTE så!
För att göra en lång historia kort, så slutade det med att jag EJ fick tävla för Serbien pga att dom misskött sina papper, samt att dom helt plötsligt inte tyckte att jag hade kvalat in…sådär 1 vecka innan tävling, och när jag redan blivit anmäld och godkänd av IFBB.
Försökte verkligen att ordna detta från det att jag landade i Tallin runt 12.00 på fredagen, ända in på småtimmarna på lördag morgon då jag gick i säng runt 04.00. Jag hade stressat hela dagen med att springa runt hela hotellet, rodda med IFBB, ringa till förbundet, maila till dom ansvariga, upp på rummet osv osv, att jag var HELT färdig som människa…
Formen, som kändes oförskämt bra med tanke på alla tävlingar jag gjort och hur lång tid jag varit på diet, började sakta men säkert försvinna under denna dag av stress…och mycket lite näring då jag inte kunde registrera mig eller väga in förrän jag hade ”ett land att representera” som IFBB sa.
Den slutliga domen om att jag inte fick ställa upp kom på lördagen runt 09 på morgonen, då IFBB hade beslutat att jag inte kunde köra för ett land som inte ville ha mig med i deras trupp, samt att jag inte registrerat eller vägt och mätt in…
Och fram tills dess hade vi även försökt få mig att få tävla för Sverige som fanns på plats med sitt team för uppvisningen av AF under VM.
Men Sverige har sina krav för hur man kvalificerar inför dom internationella mästerskapen, så det gick tyvärr inte den vägen heller.
Vill dock tacka det svenska förbundet för stödet på plats, och att Kenneth trots deras krav ringde runt till dom övriga i förbundet och frågade om jag kunde få ställa upp med tanke på omständigheterna.
Det fanns alltså inte nått mer jag kunde göra tyvärr. Försökte verkligen hela fredagen och under natten (sov bara ca 1.5t innan jag klev upp för att maila vidare till dom ansvariga på IFBB), men till slut fick jag se mig själv som besegrad…
Jag kände vid det laget att jag bara var tvungen att dra därifrån. Allt kändes så infekterat och irriterat, att jag inte ville vara kvar på varken hotellet, eller se det VM som jag skulle ställa upp på.
Så jag bokade första biljett, och tog första bästa plan till Sverige direkt.
Landade på Arlanda vid 14.oo på lördag eftermiddag…
Detta har sänkt mig rejält, trots att det bara är en hobby man håller på med, så jag har kämpat OERHÖRT mycket den senaste tiden för att uppnå formen jag hade. Fått rodda om mina projekt med jobbet för att lyckas ta mig iväg, för att inte nämna all tid som lagts ner på alla förberedelser m.m.
Och allt detta för att inte ens få ställa upp och försöka!
Blev rejält blåst av det Serbiska förbundet, och jag har lärt mig en plågsam läxa av allt detta.
Men även lärt mig en JÄVLA massa om mig själv. Att jag trots så tung och lång diet, orkade kämpa in i det sista med att försöka få tävla, var uppe och ordnade med allt jag kunde under hela fredagen då alla andra atleter hade sina delegater som fixade och trixade åt dom.
Detta gör mig bara MER laddad inför kommande tävlingar, vare sig där är nästa VM eller EM eller NM, så vet jag att jag klarar av det då jag ”överlevt” denna pers!!
Vill tacka alla för stödet längs vägen, ni vet vilka ni är för att inte nämna några och råka glömma några. Det har betytt väldigt mycket för mig.
